Både Turkisk Van och Turkisk Angora kan spåras långt tillbaka i tiden. Turkisk Van utvecklades naturligt i en isolerad del av Van-distriktet i östra Turkiet som ligger i det forna Armenien och från början var det armenierna som hade dessa katter. Vanen var en del av deras kultur enligt en bok skriven av Vrtanes Papzian som var född i Van 1864. Turkiska Angoran är dokumenterad tillbaka till 1600-talet då en italienska vid namn Pietro Della Valle på besök i Turkiet tog med sig de första katterna till Europa men katter kan ha kommit redan på 1500-talet. Också under 1600-talet tog fransmannen Nicolas-Claude Fabri de Peiresce med sig Turkisk Angora till Frankrike och England. Dessa katter ska ha getts som gåva till det franska kungahuset och det är inte ovanligt att hitta en vit Angora på tavlor från den här tiden.
Under 1800-talet togs många katter från Iran, dåvarande Persien, till Europa och på 1870-talet hade den långhåriga katten blivit mycket populär på utställningar. Av den anledningen sägs Angoran vara grunden till alla långhårsraser men det ledde också till att den märkligt nog försvann som ras. Den sågs länge som samma ras som Perser (från Persien) och under början av 1900-talet ledde det i England, som då var det ledande landet inom kattsporten, till att den gamla Angoran försvann och Persern blev kvar. Man hör fortfarande de som pratar om långhåriga katter som Angora-katter som ett arv från mer än 100 år sedan.
Turkisk Van kom till Europa betydligt senare, på 1950-talet. Då befann sig två kattintresserade engelskor vid sjön Van i östra Turkiet. Där fick de se långhåriga katter som var vita med kastanjeröd svans och med kastanjeröda fläckar på huvudet. Ibland hade de också ”Allahs tumavtryck”, det vill säga en röd fläck på ryggen. De två engelska damerna förvånades över att katterna verkade helt orädda för vatten och ofta simmade i bäckar och vattendrag och beslöt sig för att ta med sig ett par katter hem till England. 1959 importerades ytterligare ett par katter för att bredda avelsbasen, ett arbete som har fortsatt fram i modern tid främst av uppfödare i England och Holland.
Till Sverige kom de första Turkiska Vankatterna med hjälp av Eva Björkman. Eva bodde i Ankara på 1950-talet och hon tog med sig två Turkiska Vankatter, en dräktig sköldpadd-vit hona och en rödtabby unghane, när hon flyttade hem 1959. De registrerades i Independent/SNRF som Turkisk Angora, men typen var den samma som engelskornas Turkiska Van-katter. 1976 föddes en röd-vit hane med rätt färgfördelning för Turkisk Van i Eva Björkmans uppfödning. Katten hette Lord Yerli av Ankara och köptes av Kurt Wahlberg, domare och uppfödare av Turkisk Van i FIFe/SVERAK. Lord finns med i stamtavlan hos många av de svenska Turkiska Vankatterna. Från början var bara rött (och cremé) godkänt som färg då det var de färgerna som de engelska damerna hade fäst sig vid på 50-talet. Under 80- och 90-talet ökade aveln även på den svarta (och blå) varianten och 1997 godkände FIFe även de färgerna på svenskt initiativ.
Turkiska Angorans moderna historia börjar på 1960-talet då det importerades vita Turkisk Angora från Ankara Zoo till USA. Instruktionerna från Ankara Zoo var att om det föddes kattungar av andra färger än helvita så skulle de avlivas för det var endast de vita som var äkta Turkisk Angora. Under ett antal år så kunde man därför bara se helvita Turkisk Angora men efter hand började man även föda upp de andra färgerna. Rasen godkändes av CFA 1973 men då endast de helvita, fem år senare godkändes även de andra färgerna. FIFe kom lite senare, 1982 godkändes helvit Turkisk Angora medan övriga färger godkändes först 1993. Första Turkisk Angora kom till Sverige 1996 och det var en import från Holland, GIC Adilé de Saint Glinglin. Hon var dräktig när hon kom och fick den första registrerade kullen i SVERAK under stamnamn S*Wi’nte Sams.
Både Turkisk Van och Turkisk Angora är små raser i Sverige men tack vare ett gott samarbete mellan uppfödarna, både inom Sverige och internationellt, är det livaktiga raser med ett bra avelsarbete. De har funnits länge, mycket länge, och kommer finnas kvar länge till!